Diezel har varit på en "agility" tävling för stora hundar... det var i allafall vad jag sa till honom innan vi åkte på lördagsmorgonen kl 06:00!! Annars kanske han kunde ha blivit lite upprörd på alla hästar... för egentligen följde vi med Paula till Ljungby för att titta på hästhoppning.... Diezel var cool lugn med alla hästar... fast det var lite tråkigt att sitta stilla och titta på dem när de hoppade i flera timmar i ett ridhus.... men får man sitta i mattes knä (så länge matte orkar ha honom i knät) så är det helt ok och ganska mysigt... Diezel har nog sett i allafall minst 100 hästar ni kan ju förstå att han var trött när vi skulle åka hem... och jag måste säga att jag är imponerad av hur lugn han var runt alla hästar som gick runt honom... förutom när en häst ville hälsa och sträckte fram mulen till hans nos och frustade till... ojojoj vad rädd han blev.... backade bakåt snabbt och drog upp läpparna och fick ur sig ett litet voff.... hästen bara tittade på honom som om han vore knäpp!!!Innan vi åkte till Ljungby så var vi i Grönskåra och hämtade Michaelas häst... och där fanns det jättemånga får och alldeles fullt av små lamm... de var så söta så det finns inte... en del som var riktigt små såg precis ut som fåret i Lambi reklamen...En sak som faktiskt förbryllar mig med Diezel är hans rädsla för golv... ungefär som Party, ljusa golv kan vara farliga, hala golv kan vara farliga och trappor i olika former ska vi inte tala om... vi höll knappt att komma i från Joel och Johannas lägenhet i fredags för att golvet och trappan i trapphuset var så farligt... men vad gör fjanten vid stallet? JO han rusar upp och igenom hästtransporten fram och tillbaka!!! Den om något borde ju vara farlig att gå på... och när vi gick förbi hästtransporter i Ljungby försökte han gå in i varenda en av dem!! Konstig hund eller hur?!

Idag på skogspromenaden hittade Diezel ett rådjursben... helt avskalat från päls och kött... men det var hela benet!! Och som de flest vet så kan det vara stört omöjligt att ta ngt från Diezel när han inte vill... och att tvinga honom att lämna ifrån sig ngt visar sig sedan i min apporteringsträning... så det var bara till att bita ihop och le lite grann när han stolt sprang bakom mig på hemvägen med hela rådjursbenet i munnen....När vi kom hem släppte jag in honom i trädgården och lät honom vara där med sitt ben... han åt upp hela benet!! det tog ca 1 1/2 timme.... vi får väl se om det är någon som kommer att må lite tjuvtjockt i kväll....