Golvet är inlagt och vardagsrummet möblerat. Det som saknas i lägenheten är:

Lister

Trösklar

Skafferi i köket

Kakel i köket

Men tyvärr så har Diezel fått lite bekymmer... lägenheten var helt ok och faktiskt ganska trevlig att bo i så länge den var belamrad med byggmaterial och möbler huller om buller... Men nu när allt byggmaterial sitter på plats, det gamla är utslängt och möblerna står på sina rätta platser så är livet inte lika roligt längre...

Helt plötsligt så finns det så mycket golvyta att det är läskigt.. så Diezel går inte in i vardagsrummet... där är golvet farligast.. han går inte in i sovrummet och inte heller i köket... kvar finns hallen och badrummet... i badrummet sticker han bara in huvudet...

i sovrummet har jag lagt biabädden direkt till vänster när man kommer in igenom dörren så då kan han gå in till den och via den hoppa upp i sängen... utan att röra golvet...

Vardagsrummet är lite svårare för där måste han gå på det otroligt farliga golvet som självklart bara väntar på att få äta flattar... han måste gå ca 2 meter på golvet för att nå tryggheten på mattan längst bort i rummet vid tv:n... alltså går han ut ca en halvmeter, får panik, spärrar ut alla klorna på tassarna och försöker borra ner dem i golvet... får inget tag utan springer på stället och lyckas till slut speka bort till mattan där han sätter sig och ser ut som  om han tänker "pust, vilken tur jag överlevde den här gången också"

Köket har inte varit farligt tidigare... men i samband med att vardagsrummet blev farlig så blev köket också farligt!! knäppishund... hoppas han vänjer sig snart...

Fick diezel välja så skulle vi bo på 20 kvm med alla möbler tajt stående intill varandra så ingen golvyta fanns...

Ska man se ngt roligt i diezels misär så är det väl att det ser ut som hundskrället lekar skeppsbrott eller hela havet stormar med sig själv...

Pappa var snäll och kom bort igår och la in halva golvet i vardagsrummet.. åt mig.. och då tyckte diezel inte att det var ngt konstigt golv att gå på utan han sprang över det fram och tillbaka till balkongen.. Men så jag lagt klart hela golvet på kvällen och ställt in soffan längst in i rummet så blev golvet såååååå farligt... vilken tur att jag struntade i att lägga samma golv där som i resten av lägenheten för diezel går in i rummet ställer sig en och en halv meter från soffan och där blir han nervös eller ngt och spärrar ut alla sina klor och försöker borra in dem i golvet för att få bättre fäste.. och sen spekar han hej vilt och hoppar upp i soffan och väl där uppe ser han ner på golvet och det ser ut som han tänker "pust, vilken tur jag hade jag överlevde den här gången!"

hmf konstig hund det där... men golvet blev kanonsnyggt iallafall... ikväll efter att jag tränat lillfjant så ska jag montera ihop den nya soffan och försöka möblera... det kan bli tajt...

Jaha... en uppdatering vad som händer...

I mitt vardagsrum har jag nu målat alla väggar vita... sen har jag gjort en svartvit väggmålning på ena kortväggen.. det är en roy lichtenstein kopia.. ska åka till kalmar idag och köpa ett golv som jag förhoppningsvis kommer att hinna lägga in under denna vecka.. sen blir det till att möblera om hela lägenheten.. och sen då börjar det likna ett hem!! Gud så skönt det ska bli.. just nu så finns det lite mycket möbler i mitt sovrum.. förutom sängen och byrån så finns det en två sittssoffa, en tresittssoffa med schäslong och ett vardagsrumsbord... lite trångt.. Sen hoppas jag verkligen att gubben kommer hem snart från afrika så han kan fixa med lite el i mitt kök så mitt kakel kan komma på plats åxå... men nästa vecka så drar jag till kreta så då blir det inte mycket gjort..

Med Diezel så går det framåt sakta men säkert... har kommit på hur jag ska göra för att få hans framtassar stilla i skall!! jag lägger en godisbit på marken mellan tassarna! Sen har han börjat snappa höger och vänster skick till rutan, så nu ska jag sakta utöka avståndet mellan honom och mig, sen har jag även börjat med att försöka få honom att titta på mina tecken vid apporteringen med dirigeringen... (han har ju en tendens att veta bästa själv där)