Jaha ytterligare ett 0:a pris i klass tre till samlingen.... trodde inte i min vildaste fantasi att Diezel skulle göra som han gjorde på tävlingen i Mönsterås speciellt inte med tanke på vilken underbar tävling han gjorde i Oskarshamn helgen innan.... men tji fick jag! Han flippade totalt!!! och gjorde en massa sattyg rent utsagt...

vi började så fint med ett ganska bra fria följ... vi fick t.om beröm för våra backningar.... Men där tog också berömmet slut och publikens applåder byttes ut mot skrattsalvor som bara till tog!!!!

Sättandet under gång gjorde han lite långsamt och jag mitt nöt vänder nästasn helt om för att titta om han satte sig.... nerdrag för mattes klumpighet....

Inkallning: Herregud! Han kom inte på inkallning!!! Han låg kvar och tittade på mig... jag fick ropa igen och då lullade han fram i ankvagg... men han stannade ju förvisso(han stod ju nästan still innan så det var inte så svårt) Men sen vid andra inkallningen fick han uppfarten rejält, och då kan man inte höra när matte ropar ligg för vinden viner ju i öronen!! Summering inkallning: dk vid start, inget tempo, dk vid ligg....

Sen den underbara rutan! Han rusar så fint ut till rutan ställer sig i mitten och pang! lägger sig på mitt liggkommando... och jag börjar traska framåt... och får sedan vinkla höger och då! då gör han ngt udda! I min vänstra ögonvrå ser jag hur min hund sakta reser sig upp och strosar iväg!!! Man skulle ju kunna tro att han skulle försöka tjuva på inkallningen som kommer sen,,, nädå min hund lullar iväg ifrån mig och börjar nosa lite som om han var på söndagspromenad... Jaha tänkte jag jag är ju nollad så då säger jag till honom... vänder mig och och vrålar i LIGG!! Lite paff sätter sig diezel och tittar på mig... och då tar jag i för kung och fosterland med både armar och röst LIIIIGG!! och diezel la sig och vi slutförde momenten....

Sen ska vi apportera!!! Å herrejesus nu börjar det gå utför rejält... Och innan ni läser resten vill jag bara påminna er om att Diezel har tränat avlämning i tre års tid och har varit en riktig problemhund med avlämningar.. Han lämnar endast av till personer som han har väldigt stort förtroende för... Det brukar innebära att det endast är till mig... Kan hända till min mamma eller pappa... och vid enstaka tillfällen Mats... Men i 99% procent av fallen så lämnar han endast av till mig och ibland är det endast på ren lydnad.... Vidare till momenten... vi hoppar över hindret och griper träapporten, hoppar tillbaka och vänder 90 grader efter tillbaka hoppet för att springa till tävlingsledaren och ställa sig framför denna och titta uppfordrande på honom!! När han märker att tävlingsledaren inte rör sig en milimeter så går han tillbaka till mig och sätter sig fot och lämnar av apporten!!!!!! (Nu skrattar publiken)

Metallapporteringen går till ungefär på samma pinsamma sätt... han rusar ut, tar apporten, rusar i i 180 knyck och  vinklar 90 grader på tillbaka vägen och springer fram till tävlingsledaren och försöker lämna av apporten!!!! tillslut när han ännu en gång märker att tävlingsledaren inte vill ha apporten lullar han tillbaka till mig och sätter sig fot och lämnar av den!!! (nu vrider sig publiken av skratt!!)

Å så den hemska vittringen! Hela veckan har han varit helt suverän på att nosa reda på rätt apport... inte byten mellan pinnar och inget tugg på pinnarna... han har till och med tränat vittring med Falcon (katt) Ja han vittrade inte reda på katten utan katten gick honom hack i häl och hjälpte till vid vittringen...

Iallafall så är nog Diezel kanska stressad efter två apporteringsmoment så vid vittringen kan han inte redigt sortera vad det är för moment.. utan han går tillbaka till det han gjorde senast vilken då är ju två rena apporteringsmoment.... han springer ut tar en pinne och då stannar han upp och börjar titta omkring sig ungefär som han tänkte "oj nu blev det nog fel, jag ska nog nosa lite här, hur ska jag göra släppa denna fina pinne jag har i munnen och leta efter en annan? Eller springer jag tillbaka till matte?"

Det blev det senare alternativet... han sprang tillbaka med fel pinne till mig sätter sig fot och ska lämna av, men nu är min stackars hund antagligen så förvirrad av hela tävlingen och så uppstressad så han släpper inte vittringspinnen.... *pust* han har lyft den med ena sidan av munnen så den sitter i hans baktänder på sniskan... så jag fick ta tag i hans överkäke, väsa loss med ett hotfullt tonläge och rycka till.... då släppte han pinnen...

Fjärren gjorde han ganska ok, han var lite disträ och sista skiftet mellan ligg till stå fick jag göra ett dk på och så hade han flyttat sig ca 20-25 cm...

Nu kanske alla undrar varför jag fortsätter att tävla med honom... Jo för att han är en kanonbra hund som bara behöver reda ut sina och mattes tävlingsnerver... Eller så är det kanske bara så att det saknas något vital som självbevarelsedrift i mattes hjärna??

 

mormor

12 oktober 2007 10:22

Kämpa på, Diezel är en toppenhund på alla sätt ! Just nu snusar han sött under köksbordet efter det jag har har tvingat honom posera framför kameran ett tag i höstblåsten. Passade på nu när han har nyfriserade öron !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det dags att åka till veterinären med Lillfjanten. Egentligen skulle det bara vara en vanlig vaccinationstid men eftersom hans ögon inte slutar vara så ska vi ta en titt på om det kan vara ngt fel på dem... Och sen lite lägligt till detta vet...

ja tävlingarna har ju satt igång nu... var iväg den 10 och 11 april och tävlade... med inte alltför lysande resultat.. Hemma tävling den 10 april och jag bröt vid gå-rutan... anledningen??!!! Jo Diezel "fastnade" i en kon!!! Den bara hoppade upp och ...

mmm just det... dags för Diezel å mig att tävla igen, elitlydnad den 10 april på hemmaplan och den 11 april på Öland.. Det känns inte alltför bra... efter att Diezel blev dålig i höstas så har träningen legat på en låg prioritering. Dessutom har den ...

Har verkligen varit dålig på att blogga... men har gjort och funderat på massa andra saker...   Diezel har under senhösten fått besöka vetrinären vid ett par tillfällen och äntligen fått en diagnos: Höggradig Aktiv Kronisk Ospecifik Gastrit... se...

Idag har matte och jag varit på Öland.. Med oss hade vi mattes kompis Emma och hennes väldigt  vackra malle tjej, Hexa! (jag tror jag är kär i henne!) iallafall så har dagen varit full av lydnad... Matte var nervös som vanligt och kunde knappt andas!...