Vet ni vad som lurar i skogen alla mina hundvänner?? JO nämligen farliga hundätande vildsvin!! Jag och matte träffade på ett i torsdags, Matte förstod inte allvaret i att vi träffade på detta hemska monster... hon stod helt lugnt och tittade på det och åjade sig och pekade.. Å så fick jag försöka skrämma bort det.. så jag resde all min päls i nacken och på svansroten, höjde svansen väldigt hotfullt och sen morrade jag... men det hemska monstret förstod inte.... Då tog jag det säkra före det osäkra och flyttade mig en bit undan det farliga monstret och gick och luktade på lite blommor istället... Ja jag lämnade matte till att ta hand om det själv...

HON SKRATTADE!! Sen står min morfar och kennet och säger att vildsvinet är dött... Att de skjutit det! *pyttsan* Jag såg nog att det bara låg och sov i bagageutrymmet på kennets bil... Så jag tog mod till mig igen och gick fram och skällde ut det ordentligt... men det bara låg och tittade på mig... Sen hoppade jag in i min egen bil och krävde att matte körde hem mig.. vilket hon gjorde... men nu efteråt så har jag bara träffat morfar.. jag börjar misstänka att vildsvinet fick tag i kennet....

Som om detta hemska inte vore nog, så gör min matte något väldigt dumdristigt... ikväll åkte hon och morfar ut i skogen för att leta reda på fler vildsvin!!! Jag har varit jätteorolig... speciellt med tanke på att när klockan var nio (min och mattes läggdags tid enligt mig) så hade de fortfarande inte kommit hem... så jag försökte övertala mormor genom att gråta/gny att vi skulle åka å hämta hem dem innan ngt hemskt hände... Men vilken tur jag hade! matte dyker upp klockan tio och säger att hon och morfar inte hittat några vildsvin...  Min matte borde faktiskt förstå att hon inte kan göra sådana där farliga saker... tänk om vildsvinen får tag i henne!? då blir jag ju en föräldralös hund!!!!

Igår tränade lillfjant och jag sök... Har ju börjat att träna med slungbollar som belöning.. måste säga att det går över förväntan, för jag kan få tillbaka dem,,, kan vara lite svårt att få saker utav honom som han fått av ngn annan långt ifrån mig... Han låste ett par gånger igår men han kunde släppa låsningen ganska snabbt, så jag är faktiskt nöjd.. Och jag tror att den träningen kommer ge resultat i annan träning också eftersom han nu måste lära sig släppa när han är på högvarv plus att det står massa människor omkring honom.. mkt bra... Det är ju verkligen så att har man ett problem så ska man ge sig rakt in i det...

Däremot tyckte Diezel inte att mormor Eva var en figurant värd att hitta i skogen.. Det såg ganska roligt ut.. han springer ut hittar henne, hoppar fram och slickar till på henne... Kändes som om han tänkte: Hej, står du där, jag har inte tid med dig mormor för jag letar försvunna människor i skogen! å så fortsatte han leta efter en "riktig" figurant! De andra figuranterna markerade han fint med skall, han är ngt nära men det ska vi träna bort...

Kommer hem och ska laga lite mat.. och sätter igång dammsugaren samtidigt.. då går proppen, å den går igen, å igen, tillslut när jag byt propp fyra gånger kom jag på att det inte var pga av spisen, utan att den proppen som gick hängde ihop med sovrum och vardagsrum.. så lyse i vardagsrum, sovrum, tv på och dator på.. då blev det för mycket när även dammsugaren sattes igång... men som sagt det tog fyra proppar innan jag kom på det... tyckte först att det var klent att en propp inte skulle klara en ny energisnål spis och en dammsugare!

Sen åkte lådfronten på lådan under spisen av!!! så nu måste jag reparera den åxå...

Drömde liten mardröm om tävling inatt... drömde att jag startade elit lydnaden och det var två funktionärer med som gjorde allt för att leka med Diezel under mina moment! Lockade på honom och gullade och pratade med honom... mitt under sättandet under gång (som förövrigt inte är med i elit! endast dumrutan) så satt människan på en stol på halva sträckan som skulle markera vart jag skulle sätta Diezel (så är ju inte ens det momentet upplagt!)  och när jag kommer bredvid och ska sätta Diezel då sträcker människan ut handen mot Diezel och säger hej killen, inte tror ni väl att Diezel satte sig då?! som vanligt i mina tävlingsdrömmar så börjar jag vråla TEKNISKT FEL! TEKNISKT FEL!  och domaren höll med, sen vaknade jag och jag fick aldrig reda på om jag fick ngt första pris :-)

Slutligen kan jag berätta att ögonfransarna är på väg tillbaka, idag upptäckte jag några stumpar på ngn millimeter som ser ut att vara på utväxt!!

Häromdagen var jag ute och cyklade med Diezel, solen sken på en klarblå himmel och livet var underbart... då på väg ut mot Ernemar så blir vi omåkta av en tjej på Inlines (Rollerblades) Åh jag tyckte det såg så härligt ut så jag funderade en stund och kom fram till att det vore nog en bra idé att köpa sådana, mycket lår och rump träning och kondition för både Diezel och mig...

Så idag åkte jag in till stan efter jobbet och köpte mig ett par jättefina inlines...

Sen berättade jag detta för några av mina nära och kära... deras reaktioner var:

Johanna: *haha* *hihi*

Viktoria: *haha* du kommer att slå dig

Mamma: Men varför? Du är ju inte så bra på sånt där?! (jag svarar: vad menar du?) mamma svarar: Ja du kunde ju aldrig åka skridskor så bra när du var liten...

Ok det kanske är så att de känner mig och hade lite rätt. första färden med Diezel var runt kvarteret hemma hos mina föräldrar i fröjdekulla, tänkte det var bättre än att börja inne i stan hos mig.. Jag tror bara jag körde på Diezel två gånger... han tog inte så illa upp.. tittade bara lite förbrående på mig... Sen var det dags att bromsa... Det var inte så lätt så jag fick ta sikte  på saker som kunde stoppa upp min fart, två lyktstolpar, två staket och en bil (min egen) Detta var endast på plan mark... nedförsbackarna fick jag gå nerför i gräskanten....

Har nu varit ute och åkt igen med mats och han har försökt lära mig hur man bromsar, och jag har blivit bättre... nästa steg är att lära mig att bromsa i nerdförsbacke :-)

Varför bor man inte i Skåne där marken är platt?? Just nu är den minsta lilla nivåskillnad ett problem!!

Måste bara skryta om att Diezel faktiskt börjar förstå höger skick på apporteringsdirigering!! han snor inte den andra apporten som jag lagt ut!!! har inte vågat lägga ut tre än.. och apporterna ligger bara sex steg från konen... men med tanke på Diezels fixering vid apporter så är jag helt salig över att han går till konen när jag säger till honom och inte springer och tar en apport som faktiskt ligger väldigt nära och frestande...

Sen gick vi slingan 2,5 km och sen tog vi och sprang den! och jag var oförskämt pigg! det bara spritte i benen på mig och jag hade lätt kunnat ta ett varv till... underbar känsla... Diezel var nöjd över att få springa med mattes vante i munnen... jag har honom ju i expanderkoppel i ett skärp i midjan så jag får ha händerna fria... och han börjar faktiskt lära sig att springa bra i det....

Det blev jag idag på morgonen... min vanliga klantighet gjorde sig påmind igen... (den har hållt sig borta en liten stund) ska göra mig någorlunda anständig innan jag går till jobbet.. så ögonfrans böjaren fram och höger ögat bli fint... men sen kommer jag till vänster ögat... Tja jag kan ju informera er om att en del av det sitter kvar i ögonfransböjaren... just som jag knipit åt böjaren så slinter jag och jag släpper inte greppet om böjaren vilket resulterar i att jag sliter bort nästan 1 cm av ögonfransar!!!! AJAJAJAJAJ  '¨#%&*^^#¤%/&()=()=((/%#"#"%&//( (ord som inte lämpar sig i skrift kommer ur min mun, de lämpar sig väl egentligen inte i tal heller)

tittar på ögonfransböjaren och där sitter det en rad av fina ögonfransar!! MINA!!! tur i oturen så är det innefrån näsroten och ut mot ögat som försvunnit så jag kan fortfarande sminka mina ögonfransar från ögonvrån och inåt en bit, vilket jag får göra på andra ögat med så de ser likadana ut....

"undrar hur lång tid det tar för en ögonfrans att växa ut?"

En tyst minut håller vi nu för en epok som gått i graven....

Nämligen Diezels metallapport... Det hela började 1994 när vår första flat Izzo fick denna metallapport, den har använts flitigt genom åren och fått många av våra hundar att apportera metallapporter... Den har fått utstå väder och vind, hårda tänder och mjuka munnar... Den har blivit kastad och sparkad på, grävd på... Den har flertalet gånger fått åka in till sjukhuset för omplåstring, första gångerna endast ett par mindre skråmor, men för några år sedan hände det en olycka som till slut skulle sända denna fina trotjänare till de sälla apportmarkerna... ett hemskt fall mot en hård backe orsakade ett komplicerat brott på ena sidan, som då fixerades med skruv och superlim.. Men en solig lördag i mars kastades denna metallapport för sista gången, det komplicerade brottet slogs upp igen och vi stod hjälplösa inför denna skada...

Vi tackar denna metallapport för att de lärt så många av våra hundar att apportera metall.. och sänder en sista tanke till den där den nu ligger i soptunnan för vidare transport till den sista vilan...

(om ni undrar vem som försökt punktera metallapporten, så kan jag tala om att det inte är Diezel fast man skulle kunna tro det... Nä det var Izzo som välkomnade metallapporten på det viset när den först kom till oss som ung, glänsande och oerfaren metallapport)

Idag har det varit underbart väder, passade på att tvätta och plocka ur bilen.. och jag behövde inte ha jacka på mig... snacka om vårkänslor!

Igår var jag på bio och såg en shopaholics bekännelser... den var jätterolig, jag har även läst boken och den var mkt bra den med... sen gick jag och vickan vidare till Pub Kråkan... vilket var ganska tråkigt men vi såg humorn i det tråkiga... Vickan hade svårt att få kontakt med bartendern även att puben var nästintill tom... bartendern bara ignorerade henne... jag gapskrattade.. sen lite senare försökte en gubbe 65+ ragga upp henne på ett snuskigt sätt... jag berättar detta för killen som sitter bredvid mig och talar om att det sitter en snuskig gubbe bredvid min kompis och är äcklig... den gubben visade sig vara killens bredvid mig PAPPA!!!  jag kunde i det läget inte rå för att jag fick ett skrattanfall... jag måste ha skrattat i minst 10 minuter... sen lyckades vi göra oss av med far och son och då gick vi hem och konstaterade att det var en ganska misslyckad kväll förutom bion..

kommer hem vid halv ett och kan som vanligt inte somna så jag målar lite på en tavla, nu är den färdig och den föreställer Diezel som valp...

Var i Kalmar i går och passade på att köpa lite nya penslar att måla med.. 1,2 och 0,8 mm tjocka... så nu kan det bli detaljer :-) självklart påbörjade jag en lite pilligare tavla igår.. på Diezel såklart när han är valp.. om ni undrar varför det är så mycket tavlor på Diezel just nu så hade jag tänkt att fylla en hel vägg med olika tavlor på Diezel i lite olika stilar och åldrar.. kommer ta ett kort på den helväggen när den är färdig... men det tar nog ett tag... än så länge har jag bara tre och en halv tavla.. om man inte räknar den jag har på jobbet... men den är ju fin där så jag kan titta på lillfjanten även på jobbet om han inte är med...

Sen var jag nere på klubben och tränade.. ärligt talat så är jag så hel nöjd med lillfjanten just nu... han är helt suverän.. vittringen fungerar klockrent.. lugnt sansat NOSAR igenom pinnarna och plockar rätt utan tvekan... vet inte vad som hänt med poletten verkar ha trillat ner... och på apporteringsdirigeringen så struntade jag i godisskålar och la ut en apport istället på nära håll och det verkar fungera.... så nu håller vi på med vänsterskick... det svåra blir ju att få honom att förstå att han ska ta den jag pekar på när det ligger flera ute, och inte den som han just bestämt sig för... men men det kommer väl förhoppningsvis... jag belönar ibland med slungboll och kamp... och jäklar ni han har inte låst fast än utan släpper skitsnyggt på mitt kommando.... Måste säga att motivationen att träna är hög just nu... det blir bara bättre och bättre känns det som... äntligen... motivationen tog ju semester i nästan ett år!!!