En tyst minut håller vi nu för en epok som gått i graven....

Nämligen Diezels metallapport... Det hela började 1994 när vår första flat Izzo fick denna metallapport, den har använts flitigt genom åren och fått många av våra hundar att apportera metallapporter... Den har fått utstå väder och vind, hårda tänder och mjuka munnar... Den har blivit kastad och sparkad på, grävd på... Den har flertalet gånger fått åka in till sjukhuset för omplåstring, första gångerna endast ett par mindre skråmor, men för några år sedan hände det en olycka som till slut skulle sända denna fina trotjänare till de sälla apportmarkerna... ett hemskt fall mot en hård backe orsakade ett komplicerat brott på ena sidan, som då fixerades med skruv och superlim.. Men en solig lördag i mars kastades denna metallapport för sista gången, det komplicerade brottet slogs upp igen och vi stod hjälplösa inför denna skada...

Vi tackar denna metallapport för att de lärt så många av våra hundar att apportera metall.. och sänder en sista tanke till den där den nu ligger i soptunnan för vidare transport till den sista vilan...

(om ni undrar vem som försökt punktera metallapporten, så kan jag tala om att det inte är Diezel fast man skulle kunna tro det... Nä det var Izzo som välkomnade metallapporten på det viset när den först kom till oss som ung, glänsande och oerfaren metallapport)