Häromdagen var jag ute och cyklade med Diezel, solen sken på en klarblå himmel och livet var underbart... då på väg ut mot Ernemar så blir vi omåkta av en tjej på Inlines (Rollerblades) Åh jag tyckte det såg så härligt ut så jag funderade en stund och kom fram till att det vore nog en bra idé att köpa sådana, mycket lår och rump träning och kondition för både Diezel och mig...

Så idag åkte jag in till stan efter jobbet och köpte mig ett par jättefina inlines...

Sen berättade jag detta för några av mina nära och kära... deras reaktioner var:

Johanna: *haha* *hihi*

Viktoria: *haha* du kommer att slå dig

Mamma: Men varför? Du är ju inte så bra på sånt där?! (jag svarar: vad menar du?) mamma svarar: Ja du kunde ju aldrig åka skridskor så bra när du var liten...

Ok det kanske är så att de känner mig och hade lite rätt. första färden med Diezel var runt kvarteret hemma hos mina föräldrar i fröjdekulla, tänkte det var bättre än att börja inne i stan hos mig.. Jag tror bara jag körde på Diezel två gånger... han tog inte så illa upp.. tittade bara lite förbrående på mig... Sen var det dags att bromsa... Det var inte så lätt så jag fick ta sikte  på saker som kunde stoppa upp min fart, två lyktstolpar, två staket och en bil (min egen) Detta var endast på plan mark... nedförsbackarna fick jag gå nerför i gräskanten....

Har nu varit ute och åkt igen med mats och han har försökt lära mig hur man bromsar, och jag har blivit bättre... nästa steg är att lära mig att bromsa i nerdförsbacke :-)

Varför bor man inte i Skåne där marken är platt?? Just nu är den minsta lilla nivåskillnad ett problem!!

Måste bara skryta om att Diezel faktiskt börjar förstå höger skick på apporteringsdirigering!! han snor inte den andra apporten som jag lagt ut!!! har inte vågat lägga ut tre än.. och apporterna ligger bara sex steg från konen... men med tanke på Diezels fixering vid apporter så är jag helt salig över att han går till konen när jag säger till honom och inte springer och tar en apport som faktiskt ligger väldigt nära och frestande...

Sen gick vi slingan 2,5 km och sen tog vi och sprang den! och jag var oförskämt pigg! det bara spritte i benen på mig och jag hade lätt kunnat ta ett varv till... underbar känsla... Diezel var nöjd över att få springa med mattes vante i munnen... jag har honom ju i expanderkoppel i ett skärp i midjan så jag får ha händerna fria... och han börjar faktiskt lära sig att springa bra i det....

Det blev jag idag på morgonen... min vanliga klantighet gjorde sig påmind igen... (den har hållt sig borta en liten stund) ska göra mig någorlunda anständig innan jag går till jobbet.. så ögonfrans böjaren fram och höger ögat bli fint... men sen kommer jag till vänster ögat... Tja jag kan ju informera er om att en del av det sitter kvar i ögonfransböjaren... just som jag knipit åt böjaren så slinter jag och jag släpper inte greppet om böjaren vilket resulterar i att jag sliter bort nästan 1 cm av ögonfransar!!!! AJAJAJAJAJ  '¨#%&*^^#¤%/&()=()=((/%#"#"%&//( (ord som inte lämpar sig i skrift kommer ur min mun, de lämpar sig väl egentligen inte i tal heller)

tittar på ögonfransböjaren och där sitter det en rad av fina ögonfransar!! MINA!!! tur i oturen så är det innefrån näsroten och ut mot ögat som försvunnit så jag kan fortfarande sminka mina ögonfransar från ögonvrån och inåt en bit, vilket jag får göra på andra ögat med så de ser likadana ut....

"undrar hur lång tid det tar för en ögonfrans att växa ut?"

En tyst minut håller vi nu för en epok som gått i graven....

Nämligen Diezels metallapport... Det hela började 1994 när vår första flat Izzo fick denna metallapport, den har använts flitigt genom åren och fått många av våra hundar att apportera metallapporter... Den har fått utstå väder och vind, hårda tänder och mjuka munnar... Den har blivit kastad och sparkad på, grävd på... Den har flertalet gånger fått åka in till sjukhuset för omplåstring, första gångerna endast ett par mindre skråmor, men för några år sedan hände det en olycka som till slut skulle sända denna fina trotjänare till de sälla apportmarkerna... ett hemskt fall mot en hård backe orsakade ett komplicerat brott på ena sidan, som då fixerades med skruv och superlim.. Men en solig lördag i mars kastades denna metallapport för sista gången, det komplicerade brottet slogs upp igen och vi stod hjälplösa inför denna skada...

Vi tackar denna metallapport för att de lärt så många av våra hundar att apportera metall.. och sänder en sista tanke till den där den nu ligger i soptunnan för vidare transport till den sista vilan...

(om ni undrar vem som försökt punktera metallapporten, så kan jag tala om att det inte är Diezel fast man skulle kunna tro det... Nä det var Izzo som välkomnade metallapporten på det viset när den först kom till oss som ung, glänsande och oerfaren metallapport)

Idag har det varit underbart väder, passade på att tvätta och plocka ur bilen.. och jag behövde inte ha jacka på mig... snacka om vårkänslor!

Igår var jag på bio och såg en shopaholics bekännelser... den var jätterolig, jag har även läst boken och den var mkt bra den med... sen gick jag och vickan vidare till Pub Kråkan... vilket var ganska tråkigt men vi såg humorn i det tråkiga... Vickan hade svårt att få kontakt med bartendern även att puben var nästintill tom... bartendern bara ignorerade henne... jag gapskrattade.. sen lite senare försökte en gubbe 65+ ragga upp henne på ett snuskigt sätt... jag berättar detta för killen som sitter bredvid mig och talar om att det sitter en snuskig gubbe bredvid min kompis och är äcklig... den gubben visade sig vara killens bredvid mig PAPPA!!!  jag kunde i det läget inte rå för att jag fick ett skrattanfall... jag måste ha skrattat i minst 10 minuter... sen lyckades vi göra oss av med far och son och då gick vi hem och konstaterade att det var en ganska misslyckad kväll förutom bion..

kommer hem vid halv ett och kan som vanligt inte somna så jag målar lite på en tavla, nu är den färdig och den föreställer Diezel som valp...

Var i Kalmar i går och passade på att köpa lite nya penslar att måla med.. 1,2 och 0,8 mm tjocka... så nu kan det bli detaljer :-) självklart påbörjade jag en lite pilligare tavla igår.. på Diezel såklart när han är valp.. om ni undrar varför det är så mycket tavlor på Diezel just nu så hade jag tänkt att fylla en hel vägg med olika tavlor på Diezel i lite olika stilar och åldrar.. kommer ta ett kort på den helväggen när den är färdig... men det tar nog ett tag... än så länge har jag bara tre och en halv tavla.. om man inte räknar den jag har på jobbet... men den är ju fin där så jag kan titta på lillfjanten även på jobbet om han inte är med...

Sen var jag nere på klubben och tränade.. ärligt talat så är jag så hel nöjd med lillfjanten just nu... han är helt suverän.. vittringen fungerar klockrent.. lugnt sansat NOSAR igenom pinnarna och plockar rätt utan tvekan... vet inte vad som hänt med poletten verkar ha trillat ner... och på apporteringsdirigeringen så struntade jag i godisskålar och la ut en apport istället på nära håll och det verkar fungera.... så nu håller vi på med vänsterskick... det svåra blir ju att få honom att förstå att han ska ta den jag pekar på när det ligger flera ute, och inte den som han just bestämt sig för... men men det kommer väl förhoppningsvis... jag belönar ibland med slungboll och kamp... och jäklar ni han har inte låst fast än utan släpper skitsnyggt på mitt kommando.... Måste säga att motivationen att träna är hög just nu... det blir bara bättre och bättre känns det som... äntligen... motivationen tog ju semester i nästan ett år!!!

idag har jag äntligen lyckats ta lite kort på diverse tavlor jag målat på senaste tiden... jag målade lite andra nyanser på den tavlan jag la in en bild på tidigare... funderar på att göra den med nästan turkos bakgrund, men det får bli senare...

Har varit nere på klubben och tränat igen... å jag måste ta och skaffa mig lite mer tålamod.. och sen försöka tänka om på apporteringdirigeringen... tyvärr har rutan blivit så att han inte söker sig till mitten som han alltid gjorde förut... och så vill han hellre springa in till mig istället för att springa till rutan... jag får helt enkelt backa tillbaka lite... ngt som däremot gör mig glad är att han är helt suverän på vittringen... när han nosar på rätt så klickar jag å då plockar han upp den och kommer in och släpper så fint... jag ska fortsätta så väldigt länge nu och på alla möjliga ställen och sätt... under hela träningen så belönade jag ibland med slungbollen och han släppte den efter att jag kampat med honom.. helt underbart... fortsatte träna lek/kamp med brandslangen hemma och han släppte jättefint...

Tavlan som jag målat om färgerna på...

Nästa tavla är på Diezel igen, det är på lägretävlingen när han blev uppflyttad... han är på väg in med apporten till mig...

Denna tavla är på Diezels kompis Manne... har småpillat med den ett tag och nu äntligen är den färdig!

idag har det varit en bra träning... började med ett uppletande som han gjorde jättebra... tills sista skicket då ha inte ville gå ut så långt... alltid när han hittat ngt nära baslinjen så håller han sig gärna där sen... å jag tappade tålamodet och gnällde på honom och han blev lägre och lägre... dum matte... men det löste sig och vi slutade sista skicket lyckat...

vidare till lydnaden där han skötte sig jättebra! han var pigg (som vanligt) men det var lite extra go i honom idag... vittringen klickade jag honom på och då gör han ca 5 st helt klockrena! Det går ju!!!! fria följet underbart... rutan går han inte redigt in i mitten av konerna, så det får jag jobba lite på... han är väldigt snabb på att vända runt själv när han kommit in precis i rutan.. och väntar på belöning... vi tränade i nästan 2 1/2 timme, jag tror Diezel är trött nu, men det är svårt att säga... han vill ju alltid sova klockan nio...

Ibland blir hundar lydiga utan att man menar det... ikväll när vi kommit hem och ätit upp vår pizza gick diezel ut i hallen... jag hör en del krafsande och antar att han försökte få fram ngt under byrån.. tänker att det får han väl lösa själv... det går en stund och sen så hör jag ett svagt gnyende, shit tänker jag har han lyckats fastna under byrån... jag går ut till honom och ser honom ligga framför sin matskål som innehåller hans frukost som han inte ville äta idag på morgonen...(han brukar äta upp den runt 6-7 på kvällen om han lämnat kvar den) han tittar förväntatsfullt på mig medans hans matskål ligger mellan hans framtassar.. hmm jag funderar och säger sen varsågod och då flyger han upp och börjar äta... så konstig, han har aldrig behövt be om lov att få äta upp sin mat som han lämnat kvar... och han har heller aldrig bett om lov då heller... så varför denna släng av lydighet? undra hur länge han hade legat där med matskålen mellan framtassarna och nosen 10 cm från maten om inte jag sagt att det var ok?

en gång kom jag på honom med att sitta i mörkret i köket och stirra på mat som låg på bordet... jag kunde inte sova så jag gick in i köket för att ta lite vatten och kolla om diezel låg där och sov, tänder lampan och ser honom sitta nedanför köksbordet och titta upp på middagsresterna som jag varit för lat för att plocka undan... skönt att veta att han inte snor iallafall, men som sagt undra hur länge han hade suttit där mitt i natten och väntat om inte jag kommit dit och plockat undan maten....