Sänder en tanke till Anna och Fredrik.

Tänk på alla fina stunder ni haft tillsammans med Bruce. Det är alltid tråkigt när våra fyrfota vänner lämnar oss.

Massa kramar till er!

igår hade vi tävlingsträning på klubben... Diezel var helt outstanding i mina ögon!! Vårat problem är ju inte direkt momenten i sig.. (även om vissa kan förbättras avsevärt) utan det är ju att han blir som en helt annan hund så fort det är en tävlingsledare med på planen... han låser ju fast på tävlingsledaren och är helt okontaktbar för mig... Men inte igår... han hade full fokus på mig hela tiden och gjorde en kanon snygg metall apportering över hindret.. den snyggaste han gjort med tävlingsledare om jag får säga det själv... men laddad var han till tusen... men det är ju det som är meningen för så blir han ju på tävling med... kommer ner till klubben och han får sitta i bilen, där han är väl medveten om var han är ngn stans och vad man kan göra där... ut för att lägga en plats och sittning... in i bilen igen och vänta på vår tur... vi drog det sista startnummret... så diezel var som en tickande bomb när han kom ut ur bilen...  jag fick hjälp med att lugna ner mig i språngmarschen... jag rusade som  galopphäst på grönbete, vilket resulterade i en ännu ystrare Diezel... annars var det ett kanon fria följ.. bra dumruta... halvbra inkallning... ganska bra fjärr och en kanon metall apportering... rutan ballade han ut på... han kände att han var tvungen att sträcka ut sina lurviga lite grann och tog ett race över planen i stället... *hihi* han var ganska söt... jag bröt det momentet..

La även en plats med skott...  förra gången jag la plats med skott så sprang ju Diezel upp och in till mig.. 3 gånger... kunde inte förstå varför... han är ju inte skott berörd och har ju klarat sig upp till högre så vad hade hänt?? Jag ställde mig framför honom den gången och såg att han inte visade några tecken på rädsla eller obehag,, tvärtom så låg han och såg väldigt piggelin ut med tindrande stjärnor i sina ögon och spetsade nyfikna öron... men varje gång skottet small så började han dregla.... AHA MITT DUMNÖT!! jag har ju suttit med honom när andra har gjort budföring med skott och varje gång det kom ett skott så har jag gett honom godis... inte undra på att han började dregla och vill till mig varje gång skottet small... han ville ha sin godis... precis som han gör när jag kommer tillbaka på en vanlig plats så börjar snålvattnet rinna inför tanken på den stundande godisen ... eller när han ställer sig i rutan och jag börjar gå mot honom... snart kommer det en godis och dreglet sätter igång... så igår stod jag bara framför honom och gav honom INTE en godis varje gång skottet small... funkade jättebra... tja man lär sig av sina misstag eller hur! Mata inte en icke skottberörd godisgris med godis när det går av ett skott....