hejsan nu är jag tillbaka från sälen! Det har varit en upplevelse!

Vi åkte buss på onsdag natten och var framme på torsdag morgon.. och då började vi med att åka skoter! 11 mil på skoter! Vilken upplevelse, kan tala om att mina muskler fick sig en rejäl genomgång,,, det är jobbigt att gasa som en tok :-) och elva mil det är en bra bit det....

sen på fredagsmorgonen så åkte jag och en jobbarkompis ut i längskidspåret... han hade åkt en del men inte jag! man kan nog inte kalla det jag och johanna gjorde på skidor när vi var små för åkning direkt..

Men jag hängde på och han valde halvmilsspåret nivå svårast!!! ojojoj att det kunde vara så svårt... bara att få in tekniken på att ta sig framåt var en bedrift och första kilometrarna gick stadigt uppför, efter 10 minuter var jag så genomsvett att jag fick plocka av mig mössa och vantar... men halleluleja när det började gå nedför... vilken underbar känsla att fara nerför i den vackra naturen... sen blev jag lite övermodig och började ta ordentlig fart i en långdragen nedförsbacke... jag fick en överjordisk fart och upptäcker att längre fram kommer det en ännu brantare nedförsbacke... och då kom jag på att det nog var läge att bromsa... men se det hade jag inte lärt mig... så det slutade med att jag gick ner  split och sedan gjorde ett antal kullerbyttor ner för halva den branta backen innan det tog stann... låg en stund och funderade på om jag brytit mitt vänsterknä på ngt sätt men kom fram till att det bara gjorde ont... Försök sen ta er upp på ett par skidor ståendes i en nedförsbacke! haha måste varit en syn... men upp kom jag och nu nöjde jag mig med den fart jag fick naturligt av nedförsbackarna och puttade bara på litegrann med stavarna... tja man lär sig ju av sina misstag...

Sen efter den åkturen kan jag tala om att varje del av mig gjorde ont... visste inte ens om att jag hade så mycket muskler!!! så vid 10 tiden tog jag sitt liften upp på fjället till snögubben på toppen och gick runt och tittade på andra skidåkare och knäppte lite kort på mina jobbarkompisar när de åkte... jag ska aldrig bli utförsåkare för jag är livrädd för sittliften.. på uppvägen hade jag en jobbarkompis bredvid mig...men nervägen... jag hade sån tur att den som övervakade liften på toppen skulle ner precis när jag kom och förklarade min situation för honom ("hej jag ska ner med liften och jag är jätterädd") så han åkte med mig ner...

lördagen sen så drog jag ut två av mina extremt bakfulla kollegor ut i skidspåret igen... men denna gång så gick vi runt halvmilen... kan ju säga att de sa en hel del elaka ord till mig under den promenaden... de hade tänkt sig en lugn och skön promenad i byn och inte en "stalinmarsch" i snö!

"lilla jäkla miss fröken friskis och svettis" "duracellkanin" och "ko på grönbete" var några av gliringarna jag fick, men se ett par timmar senare så mådde de lite bättre! Jag spenderade ingen tid till att sitta på afterski eller att festa loss på våra gemensamma middagar.. nä jag var "vuxen" och drack endast ett glas rött till maten (mumsiga viner fick vi på lammet och grisen)

Så jag hade inga besvär med huvudvärk, muntorrhet och illamående som många andra... jag hade bara väldiga problem med att ta mig ner och upp ur soffan... och att sätta sig på toastolen var en pärs,,, mina lårmuskler kan man säga ömmade lite grann ;-)

och nu till det allra bästa på hela resan, nämligen hundspannet... klockan 12 på lördagen så åkte jag hundspann upp och ner på fjället... och det var hur kul som helst.. härligt att se hur roligt hundarna tyckte det var och hur gärna de ville dra slädarna... sen att guiden var snygg var ju ingen nackdel..

Diezel hade nog gärna följt med dit upp och racat runt i snön... han hade älskat att följa med på långfärdsskidtur på fjället... såg ett antal människor med hund som åkte runt uppe i fjällen...

Men han blev glad när jag kom hem och hämtade honom, han tog sats ett par meter innan mig och hoppade upp på mig och högg ett stadigt tag i min arm och höll på att slå knut på sig själv när han höll ett stadigt grepp om min arm samtidgt som han viftar frenetiskt på hela kroppen.. härligt att känna att man varit väldigt efterlängtad...

 

Moder

4 mars 2009 09:56

Så vackert !
Bilderna blev jättefina !
Vi syns senare i dag .

 

Sigge

6 mars 2009 18:58

Ja du Diezel mattar de begriper ingenting.
Jag träffar också kväveck ibalnd med pinnar.
Idag gnäller hon över blåmärken. När jag jobbar har jag bara inte tid att kolla var hon befinner sej.
Undrar om vi kan skicka dom på kurs kanske+

http://svamphunden.bloggagratis.se

 

Liza&Lotus

7 mars 2009 21:39

Det verkar varit en härlig resa, jag är verkligen avundsjuk på dig!
Vi får allt ta och boka in en träningsdag ihop nån gång framöver!

http://www.lizashundar.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det dags att åka till veterinären med Lillfjanten. Egentligen skulle det bara vara en vanlig vaccinationstid men eftersom hans ögon inte slutar vara så ska vi ta en titt på om det kan vara ngt fel på dem... Och sen lite lägligt till detta vet...

ja tävlingarna har ju satt igång nu... var iväg den 10 och 11 april och tävlade... med inte alltför lysande resultat.. Hemma tävling den 10 april och jag bröt vid gå-rutan... anledningen??!!! Jo Diezel "fastnade" i en kon!!! Den bara hoppade upp och ...

mmm just det... dags för Diezel å mig att tävla igen, elitlydnad den 10 april på hemmaplan och den 11 april på Öland.. Det känns inte alltför bra... efter att Diezel blev dålig i höstas så har träningen legat på en låg prioritering. Dessutom har den ...

Har verkligen varit dålig på att blogga... men har gjort och funderat på massa andra saker...   Diezel har under senhösten fått besöka vetrinären vid ett par tillfällen och äntligen fått en diagnos: Höggradig Aktiv Kronisk Ospecifik Gastrit... se...

Idag har matte och jag varit på Öland.. Med oss hade vi mattes kompis Emma och hennes väldigt  vackra malle tjej, Hexa! (jag tror jag är kär i henne!) iallafall så har dagen varit full av lydnad... Matte var nervös som vanligt och kunde knappt andas!...